8 februari 2012

Thaipusam Festival

Den 7 februari var det den årliga Thaipusamfestivalen i Singapore. Det är en Hinduisk tradition som firas i de länder där det finns Tamilska minoriteter som tex Malaysia, Singapore och Mauritius.
På denna botgöringens dag piercar hundratals troende hinduer sina kroppar med diverse verktyg till minne av då Shivas son Murugan spetsades med spjut för att räddas från tre demoner.

Traditionen är att man ska rena sig genom att fasta en vecka till en månad innan festivalen. På festivaldagen bär männen tunga "Kavadi" eller prydnader som sätts fast i kroppen med krokar. Syftet med det hela är att man gör ett offer till guden genom att pierca kinder, tunga och kropp i utbyte mot något man önskar. Det är även vanligt att en hel familj rakar av sig håret för att t.ex. hjälpa en sjuk släkting att bli frisk. Kvinnor kan ibland pierca ansiktet och bär tillbringare med mjölk. I Singapore går man sedan fyra kilometer i 35 graders värme mellan två hinduiska tempel och det sjungs och dansas längs vägen.

Kvinnor bär mjölk och ett fåtal piercar sig

Spikskor! Den här killen gick SAKTA.

Innan förberedelserna har man en ceremoni för att välsigna krokar, mjölk och lime.

Tanten blev som galen efter att ha rökt detta. Undrar vad det var. Kolla ögonen!

Under själva sticket står 20 personer runt honom och sjunger och skriker. Absolut inget blod och ingen reaktion från de som blir piercade. Det gråa man ser på bilderna är helig askaGalet!

På taggarna som sticker in i ryggen ligger ca 15 kg vikt i form av en enorm prydnad han bär på.

Det var minst 15 olika grupper med musiker i området där de förbereder sig.
Tungan är piercad för att hindra dem från att tala så att allt fokus ligger på guden.


Mycket ljud, människor och rökelse.


Efter tre timmars förberedelse vid templet är familjen klar för avfärd.

Det var andra gången jag såg detta. Första gången var när jag bodde i Malaysia för tolv år sedan. Då sa jag att detta vill jag absolut se igen för det är det mest extrema och annorlunda jag har sett.

/Helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar