Oj, vilken resa!
För er som inte vill läsa hela texten sammanfattar detta hela resan:
Spännande, vackert, rent, varmt, trevliga människor, nybyggarkänsla, vilt, vinprovning, vilda kängurur, pingviner och delfiner, grottor, vågsurfing, öde stränder, dyrt men värt varenda dollar...
I lördags kväll kom vi tillbaka från en nio dagar lång rundresa i sydvästra Australien. Det var en resa som kommer leva kvar länge i minnet tack vare alla intryck och upplevelser.
Vi flög med Quantas direkt från Singapore till Perth på 5,5 timmar och barnen skötte sig exemplariskt. De hade packat sina egna små resväskor med leksaker och drog dem själva på flygplatsen. Resan var tillräckligt kort för att de inte skulle ledsna allt för mycket och det fanns filmer som passade dem på flyget.
Vi hyrde bil med barnstolar i och efter sju månader i Singapore fick barnen åka bil säkert igen. Det kändes bra.
Det första som slog oss då vi kom ut var värmen. Det var som en vägg trots att vi var vana vid Singapores fuktiga ca 30-33gr. Det var mellan 36 och 42 grader hela tiden vilket var ovanligt varmt enligt australiensarna.
 |
Mysigt B&B i Fremantle |
Första två nätterna bodde vi på ett mysigt B&B i Fremantle stax söder om Perth. Vi hade en egen liten lägenhet i bottenplan med egen ingång. Fremantle är en liten lugn by som fick ett uppsving då Volvo Ocean race hade det som delmål 1997-1998. Enligt guideboken skulle det vara ett riktigt busliv där ffa under skolloven vilket inföll då vi var där. Något busliv såg vi inte till och vi åt god fish n´chips nere på bryggan första kvällen.
 |
Rottnest Island |
Andra dagen åkte vi båt ut till Rottnest Island där vi valde att åka buss runt ön. Vi hade tänkt cykla runt mellan de ca 30 stränderna på ön men det var alldeles för varmt för det. Vi hoppade av på en liten strand med kristallklart vatten och ett litet rev nära stranden. Vi hade varken cyklop och snorkel eller solparasoll med oss men fick låna det av snälla australiensare.
 |
Rottnest Island |
 |
Quokka |
På ön finns det en koloni med Quokkas som är släkt med kängurun. De är lite större än en katt och väldigt tama. Till vår stora lycka kom det fram en som vi kunde klappa då vi stannade för en paus.
Tredje dagen bilade vi söderut till Rockingham. Där tog vi en liten båt ut till Penguin Island där vi såg vilda minipingviner som lever på och runt ön. Vi såg även delfiner och pelikaner och en lustig svart ödla som var ett mellanting mellan orm och ödla.
På eftermiddagen fortsatte vi söderut till Dunsburough där vi handlade mat och åt middag på den lokala puben. Något de är bra på i Australien är att underlätta för barnfamiljer. På många restauranger och pubar, vingårdar och hotell finns det lekplatser för barnen så att föräldrarna kan äta och dricka i lugn och ro.
Vi kom fram till Smiths Beach Resort på kvällen och gick direkt ner på stranden innan solnedgången. Hugo hade med sin drake och det blev en fin start på vistelsen. Det var i stort sett öde och väldigt vackert.
 |
Smiths Beach |
 |
Yallingup Beach |
Under de tre dagar vi bodde vid Smiths Beach besökte vi flera olika stränder. Bunker Bay var den vackraste och Yallingup var kul med många surfare och enorma vågor.
Vi besökte tre vingårdar där vinet inte direkt imponerade men vackert var det. Aravina Estate kan vi rekommendera och även Wills Domain. På båda fanns det lekplatser.
På Aravina hade de en enorm häck bestående av buskliknande Hortensior. På vägen dit såg vi en vild känguru för första gången och blev alldeles exalterade. Det visade sig att de är minst lika vanliga att se ute på fälten som rådjuren är i Sverige.
 |
Aravina Estate |
 |
Pytonormen Pixie hjälpte mig att bli av med ormfobin |
|
Dag sex lämnade vi Smiths Beach och åkte vidare söderut. På vägen stannade vi på Reptile Farm och när vi gick runt och tittade tog personalen ut en pytonorm och berättade lite om den. Jag som brukar vara panikslagen när jag ser en orm var helt lugn. Det var bra terapi att i lugn och ro få ställa frågor, klappa försiktigt och sen hålla i den. Wow, vilken häftig känsla!
Det är verkligen sant att det man inte vet något om är man rädd för och med mer kunskap ökar förståelsen och rädslan minskar.
 |
Bush fire |
|
Vi stannade till vid stranden i Gracetown och hamnade mitt i en pågående bush fire. Det är tydligen väldigt vanligt då det är så varmt och torrt och just denna var tack och lov under kontroll ganska snabbt.
Vi kom fram till det nya boendet på Gnarabup Beach där vi skulle bo två nätter. Margaret Beach Resort var lite enklare än Smiths Beach Resort men låg bra till. Vi åt middag och handlade inne i huvudorten Margaret River vilket var två gator som korsade varandra.
Dagen efter var vi nere på stranden på förmiddagen och besökte sen en av alla 150 grottor som ligger området. Det är bara några som är öppna för allmänheten och Lake Cave lär vara en av de vackraste. Ingången till grottan gick ner genom en kollapsad del av grottan. Den hade kollapsat för mer än 700 år sedan och det växte enorma Karri Trees inne i gropen.
 |
Modiga och duktig barn |
|
Man gick mer än 300 trappsteg rakt ner i underjorden och kom till slut fram till grottan som låg 62 meter under jord. Barnen var fantastiskt duktiga och gick själva både ner och upp. Det var nog jag som var mest rädd då det var väldigt trångt på ett ställe och jag ville helst bara vända och springa upp igen till luften och ljuset. För att inte skrämma barnen bet jag ihop och fortsatte vilket jag är väldigt glad för (övervunnen fobi nr 2...).
Väl nere i grottan var det sagolikt vackert. Det var svalt, lugnt och det fanns en liten sjö. På grund av att elektriskt ljus missfärgar formationerna var det väldigt dämpad belysning. Vi hade en guide som berättade om grottans historia och längst in i grottan fick vi sätta oss och så han kunde släcka ner helt. Det var en häftig känsla att sitta 62 meter under marken i totalt mörker och höra dropparna som föll från stalaktiterna ner i vattnet. Hugo var inte helt bekväm med situationen men höll sig lugn och satt i mitt knä. Efter en stund sattes ljuset på svagt i olika omgångar för att belysa olika formationer. Efter ca 30 minuter var det dags att gå alla trappsteg upp igen. Jag kan varmt rekommendera alla att göra detta som var betydligt mer spännande än vi hade trott.
 |
Cape Leeuwin Lighthouse |
|
|
|
|
|
Näst sista dagen lämnade vi Mararet River och bilade ner till Australiens sydvästra udde där vi besökte Cape Leeuvin Lighthouse. På norra sidan ligger Indiska Oceanen och på södra ligger Södra Oceanen. Hade det varit säsong hade vi kunnat stå vid fyren och titta ut på valarna som passerar här två gånger per år. I maj - augusti simmar de norrut till varmare vatten för att föda ungar. Under september - december återvänder de till Antarktis igen. Det passerar ca 30 000 valar under den tiden så det är nästan garanterat att man ser gott om valar om man är på plats då. Synd att vi missade det.
Då vi köpte biljetterna för att gå ut på udden sa mannen i kassan att vi skulle hålla barnen nära oss då det fanns gott om två av de giftigaste ormsorterna runt fyren. Puh!
Sen var det dags att åka ca 4 timmar norrut tillbaka till Perth där vi stannade en natt och var ute på den lokala puben och ät middag. Det var ett liveband som spelade och barnen dansade som två fans framför scenen och fick stående ovationer. Det är så kul att se dem växa och våga ta plats.
 |
Dans framför scenen på den lokala puben |
Sista dagen hann vi åka till en outlet där vi prickade av en rejäl shoppinglista: Jonas fick äntligen sina efterlängtade RM Williams boots han har pratat om i 10 år, barnen fick skor som vi inte kunde hitta i Singapore och jag fick äntligen ett par riktiga solglasögon efter att ha gått runt sju månader med 80-kronorsglasögon från H&M.
Flygresan hem gick också fantastiskt bra och barnen var återigen exemplariska. Glada barn - glada föräldrar!
Sammanfattningsvis var det en resa full av upplevelser och samtidigt med en cool atmosfär ett härligt lugn. Funderar ni på att besöka WA så tveka inte - åk!
Nu börjar vardagen igen med några besök under februari och mars och en hel del jobbresor för Jonas. Vi hoppas att vi snart får reda på vart vi tar vägen under nästa år. Besked borde komma i slutet av februari.
/Helena