31 januari 2012

Australien


Oj, vilken resa!
För er som inte vill läsa hela texten sammanfattar detta hela resan:
Spännande, vackert, rent, varmt, trevliga människor, nybyggarkänsla, vilt, vinprovning, vilda kängurur, pingviner och delfiner, grottor, vågsurfing, öde stränder, dyrt men värt varenda dollar...

I lördags kväll kom vi tillbaka från en nio dagar lång rundresa i sydvästra Australien. Det var en resa som kommer leva kvar länge i minnet tack vare alla intryck och upplevelser.
Vi flög med Quantas direkt från Singapore till Perth på 5,5 timmar och barnen skötte sig exemplariskt. De hade packat sina egna små resväskor med leksaker och drog dem själva på flygplatsen. Resan var tillräckligt kort för att de inte skulle ledsna allt för mycket och det fanns filmer som passade dem på flyget.
Vi hyrde bil med barnstolar i och efter sju månader i Singapore fick barnen åka bil säkert igen. Det kändes bra.
Det första som slog oss då vi kom ut var värmen. Det var som en vägg trots att vi var vana vid Singapores fuktiga ca 30-33gr. Det var mellan 36 och 42 grader hela tiden vilket var ovanligt varmt enligt australiensarna.

Mysigt B&B i  Fremantle




Första två nätterna bodde vi på ett mysigt B&B i Fremantle stax söder om Perth. Vi hade en egen liten lägenhet i bottenplan med egen ingång. Fremantle är en liten lugn by som fick ett uppsving då Volvo Ocean race hade det som delmål 1997-1998. Enligt guideboken skulle det vara ett riktigt busliv där ffa under skolloven vilket inföll då vi var där. Något busliv såg vi inte till och vi åt god fish n´chips nere på bryggan första kvällen.












Rottnest Island




Andra dagen åkte vi båt ut till Rottnest Island där vi valde att åka buss runt ön. Vi hade tänkt cykla runt mellan de ca 30 stränderna på ön men det var alldeles för varmt för det. Vi hoppade av på en liten strand med kristallklart vatten och ett litet rev nära stranden. Vi hade varken cyklop och snorkel eller solparasoll med oss men fick låna det av snälla australiensare.


Rottnest Island



Quokka
På ön finns det en koloni med Quokkas som är släkt med kängurun. De är lite större än en katt och väldigt tama. Till vår stora lycka kom det fram en som vi kunde klappa då vi stannade för en paus.







Tredje dagen bilade vi söderut till Rockingham. Där tog vi en liten båt ut till Penguin Island där vi såg vilda minipingviner som lever på och runt ön. Vi såg även delfiner och pelikaner och en lustig svart ödla som var ett mellanting mellan orm och ödla.










På eftermiddagen fortsatte vi söderut till Dunsburough där vi handlade mat och åt middag på den lokala puben. Något de är bra på i Australien är att underlätta för barnfamiljer. På många restauranger och pubar, vingårdar och hotell finns det lekplatser för barnen så att föräldrarna kan äta och dricka i lugn och ro.

Vi kom fram till Smiths Beach Resort på kvällen och gick direkt ner på stranden innan solnedgången. Hugo hade med sin drake och det blev en fin start på vistelsen. Det var i stort sett öde och väldigt vackert.

Smiths Beach





Yallingup Beach



Under de tre dagar vi bodde vid Smiths Beach besökte vi flera olika stränder. Bunker Bay var den vackraste och Yallingup var kul med många surfare och enorma vågor.







Vi besökte tre vingårdar där vinet inte direkt imponerade men vackert var det. Aravina Estate kan vi rekommendera och även Wills Domain. På båda fanns det lekplatser.


På Aravina hade de en enorm häck bestående av buskliknande Hortensior. På vägen dit såg vi en vild känguru för första gången och blev alldeles exalterade. Det visade sig att de är minst lika vanliga att se ute på fälten som rådjuren är i Sverige.

Aravina Estate




Pytonormen Pixie hjälpte mig att bli av med ormfobin





Dag sex lämnade vi Smiths Beach och åkte vidare söderut. På vägen stannade vi på Reptile Farm och när vi gick runt och tittade tog personalen ut en pytonorm och berättade lite om den. Jag som brukar vara panikslagen när jag ser en orm var helt lugn. Det var bra terapi att i lugn och ro få ställa frågor, klappa försiktigt och sen hålla i den. Wow, vilken häftig känsla!
Det är verkligen sant att det man inte vet något om är man rädd för och med mer kunskap ökar förståelsen och rädslan minskar.






Bush fire





Vi stannade till vid stranden i Gracetown och hamnade mitt i en pågående bush fire. Det är tydligen väldigt vanligt då det är så varmt och torrt och just denna var tack och lov under kontroll ganska snabbt.






Vi kom fram till det nya boendet på Gnarabup Beach där vi skulle bo två nätter. Margaret Beach Resort var lite enklare än Smiths Beach Resort men låg bra till. Vi åt middag och handlade inne i huvudorten Margaret River vilket var två gator som korsade varandra.

Dagen efter var vi nere på stranden på förmiddagen och besökte sen en av alla 150 grottor som ligger  området. Det är bara några som är öppna för allmänheten och Lake Cave lär vara en av de vackraste. Ingången till grottan gick ner genom en kollapsad del av grottan. Den hade kollapsat för mer än 700 år sedan och det växte enorma Karri Trees inne i gropen.



Modiga och duktig barn
Man gick mer än 300 trappsteg rakt ner i underjorden och kom till slut fram till grottan som låg 62 meter under jord. Barnen var fantastiskt duktiga och gick själva både ner och upp. Det var nog jag som var mest rädd då det var väldigt trångt på ett ställe och jag ville helst bara vända och springa upp igen till luften och ljuset. För att inte skrämma barnen bet jag ihop och fortsatte vilket jag är väldigt glad för (övervunnen fobi nr 2...).
Väl nere i grottan var det sagolikt vackert. Det var svalt, lugnt och det fanns en liten sjö. På grund av att elektriskt ljus missfärgar formationerna var det väldigt dämpad belysning. Vi hade en guide som berättade om grottans historia och längst in i grottan fick vi sätta oss och så han kunde släcka ner helt. Det var en häftig känsla att sitta 62 meter under marken i totalt mörker och höra dropparna som föll från stalaktiterna ner i vattnet. Hugo var inte helt bekväm med situationen men höll sig lugn och satt i mitt knä. Efter en stund sattes ljuset på svagt i olika omgångar för att belysa olika formationer. Efter ca 30 minuter var det dags att gå alla trappsteg upp igen. Jag kan varmt rekommendera alla att göra detta som var betydligt mer spännande än vi hade trott.


Cape Leeuwin Lighthouse






Näst sista dagen lämnade vi Mararet River och bilade ner till Australiens sydvästra udde där vi besökte Cape Leeuvin Lighthouse. På norra sidan ligger Indiska Oceanen och på södra ligger Södra Oceanen. Hade det varit säsong hade vi kunnat stå vid fyren och titta ut på valarna som passerar här två gånger per år. I maj - augusti simmar de norrut till varmare vatten för att föda ungar. Under september - december återvänder de till Antarktis igen. Det passerar ca 30 000 valar under den tiden så det är nästan garanterat att man ser gott om valar om man är på plats då. Synd att vi missade det.
Då vi köpte biljetterna för att gå ut på udden sa mannen i kassan att vi skulle hålla barnen nära oss då det fanns gott om två av de giftigaste ormsorterna runt fyren. Puh!





Sen var det dags att åka ca 4 timmar norrut tillbaka till Perth där vi stannade en natt och var ute på den lokala puben och ät middag. Det var ett liveband som spelade och barnen dansade som två fans framför scenen och fick stående ovationer. Det är så kul att se dem växa och våga ta plats.

Dans framför scenen på den lokala puben

Sista dagen hann vi åka till en outlet där vi prickade av en rejäl shoppinglista: Jonas fick äntligen sina efterlängtade RM Williams boots han har pratat om i 10 år, barnen fick skor som vi inte kunde hitta i Singapore och jag fick äntligen ett par riktiga solglasögon efter att ha gått runt sju månader med 80-kronorsglasögon från H&M.

Flygresan hem gick också fantastiskt bra och barnen var återigen exemplariska. Glada barn - glada föräldrar!

Sammanfattningsvis var det en resa full av upplevelser och samtidigt med en cool atmosfär ett härligt lugn. Funderar ni på att besöka WA så tveka inte - åk!

Nu börjar vardagen igen med några besök under februari och mars och en hel del jobbresor för Jonas. Vi hoppas att vi snart får reda på vart vi tar vägen under nästa år. Besked borde komma i slutet av februari.

/Helena

6 januari 2012

Jul på Bali

Dagen innan jul åkte vi till Bali. Vi skulle fira jul enbart med familjen i lugn och ro utan julgran och julmat. Det var avfärd tidigt på morgonen till flygplatsen och sen 2,5 timmes flygtid. 

Innan resan hade vi hört en del skräckhistorier om kaoset på flygplatsen på Bali. Det skulle vara mycket folk, långa köer man måste muta sig förbi, bärare som tar bagaget och kräver alldeles för mycket pengar, taxichaufförer som luras mm. Inget av det stämde.  Det var tomt på flygplatsen, "VISA on arrival" fungerade bra utan mutor (25 usd/pers), väskorna såg vi till att bära själva, taxi betalade man i förväg och det var väldigt billigt och smidigt (80 000 Rupie = 60 SEK) att ta sig till Seminyak 30 minuter upp längs västra kusten.

GOD JUL!   






Vi bodde fyra nätter på Sofitel Royal Beach Hotel. Det var otroligt vackert med Balinesisk design både på huset och den stora park som omgav hotellet. Det var inget typiskt barnvänligt hotell men det fanns ändå precis allt för att göra barnen nöjda och oss avslappnade. I och med att det var jul arrangerade hotellet några aktiviteter för barnen. Det var bara ca 5 barn på hotellet som alla var med på aktiviteter såsom fisketävling, rittävling och fotbollsmatch på stranden. Hugo vann samtliga och kunde därför bjuda med hela familjen på priserna som var vouchers för afternoon tea, glass och pizza.



Under fisketävlingen som gick av stapeln i hotellets lilla damm fick Hugo 14 fiskar och dessutom en stor varan som tog fisken som Hugo hade på kroken. Det var stor dramatik när den kom rusande och kastade sig över fisken och sen vägrade släppa taget. Hugo höll i och fick sen hjälp av personalen att trötta ut varanen som var en knapp meter lång innan den släppte taget.


Varan som tar fisk som Hugo fått på kroken

Stranden var långgrund och hade vissa dagar så stora vågor att man inte fick bada. Man kunde titta på surfare och kasta sig i vågorna och jaga små krabbor på stranden. Bali har en egen sorts hinduism och en speciell kultur som bara finns på Bali. Indonesien är förutom Bali helt muslimskt och därför skiljer sig Bali från resten av Indonesien. Människorna är vänliga men jag fick en känsla av en stor fattigdom bland folk som desperat försöker sälja saker på stranden.

Vi träffade en trevlig holländsk familj med en dotter på 4 år som vi umgicks lite med och även var ute på restaurang en kväll med. De reste runt i Asien under ett år för att leta efter en plats att slå sig ner på. Pappan hade startat en framgångsrik reklambyrå som han sen hade sålt och tjänat en massa pengar på. Efter det hade de fått nog av stress och att familjen aldrig sågs så nu skulle de börja om på nytt med helt andra metoder. Det lutade i dagsläget åt att bygga hus på Sri Lanka. Det är kul och berikande att träffa människor med olika livsöden. Då ser man att det alltid finns flera alternativ till hur man själv har fått för sig att saker ska vara.
Risfält på vägen till Ubud
I Seminyak fanns det många fina butiker med billiga men välsydda kläder av lokala designers. Det finns mycket inredningsbutiker, konst och silver. Hela Seminyak är betydligt mer civiliserat och trendigt än Sanur som vi åkte till de sista tre dagarna. Dagen vi lämnade Seminyak hyrde vi en chaufför som körde runt oss i sju timmar och visade oss Ubud som är Balis kulturella centrum mitt på ön. Vi var i Monkey Forest som egentligen är två tempel i skogen som fortfarande är i bruk för ceremonier och kremeringar och där det bor en drös apor.



























Vi var inne på en konsthall där lokala konstnärer ställde ut. Vi köpte en tavla som stod ut från mängden som vi ska rama här i Singapore. Efter det åkte vi förbi en silverfabrik och tittade lite på vägen till Sanur.


I Sanur som ligger på östkusten bodde vi också på ett fint hotell, Segara Village Hotel. Tyvärr var stranden och havet lite smutsigare, folk fattigare och mer desperata att sälja saker till oss vilket till slut blev lite jobbigt.
Sammanfattningsvis var det bästa med hela semestern att få tid att umgås med familjen och att få se den väldigt speciella Balinesiska kulturen på närmare håll. På den negativa sidan var trafiken, fattigdomen och maten. Bali känns definitivt alldeles för överexploaterat och ska vi åka dit igen får det bli till de centrala delarna och upp i bergen för att komma bort lite från spektaklet vid kusterna.