Sibu Island - Robinson på riktigt

För en vecka sedan var familjen på semester från fredag kväll till tisdag kväll på Sibu Island. Sibu är en av de öar som ligger närmast Singapore på Malaysias fina östkust.
Det var väldigt smidigt att ta sig dit med hotellets minibuss som hämtade oss och fyra andra inne i centrala Singapore. Vi skulle ha åkt kl 18 men kom iväg 45 minuter försenade pga att bussen anlände sent till den parkering vi skulle mötas på.
 
Vi väntade i ösregn och passade på att förundras över den totala brist på effektivitet som ibland möter en här. Jag sprang iväg för att köpa kaffe från ett café som låg bredvid parkeringen och trodde att det skulle ta max 5 minuter. Fem personer arbetade på det lilla cafét (typ Starbucks) och det var nästan inga andra gäster. Efter 15 minuter och två korrigeringar av resultatet hade dessa fem personer tillsammans lyckats få fram två kaffe och en te samt två muffins. Vad är det som är så svårt att organisera? Detta står i total kontrast till andra områden där effektiviteten är oöverträffad tex på MoM (Ministry of Manpower) där vi anmälde oss som nyanlända och fick våra Green card.

När vi kom iväg med minibussen var det fredagstrafik ut ur Singapore mot Malaysia. Många som arbetar i Singapore bor i Johor Bahru i Malaysia och pendlar varje dag genom tullen. Vid tullen måste man gå ut bussen och ta med passet för att visa i tullen. Problemet var bara att jag glömde mitt Green card i bussen så Jonas fick gå igenom före för att hämta det och komma tillbaka medan vi väntade i en kur. Sen visade det sig att barnens Green cards inte var med alls. Jag hade inte haft en tanke på att man ALLTID måste ha med sig hela familjens Green cards.
Med trötta barn fick jag ta en tur ner i källaren med en beväpnad vakt och långa korridorer och hissar. Efter att ha kontrollerat att vi verkligen inte var bovar så fick vi komma igenom 45 minuter senare. De fyra andra i bussen var väldigt snälla och sa att de mest tyckte synd om oss.
Efter Singapores tull åker man över en bro och går sen in i Malaysias tull. Det borde ju inte vara några problem ansåg alla i bussen eftersom vi hade passen med oss. Tyvärr visade det sig vara ännu värre här. Tulltjänstemannen var oerhört sur och trött på mig som trodde att jag kunde komma in i Malaysia utan barnens Green card. Efter mycket dividerande och en liten tår i ögat på mig tog han med oss in på ett litet rum och gick och pratade med sin Senior Officer. Efter 20 minuter hade vi fått en stämpel och en signatur av hans chef som godkände att vi kom in i Malaysia - för den här gången.
Då vi kom ut till bussen hade vi försenat resan med över en och en halv timme. Nu var inte alla lika glada på oss men höll god min i alla fall. Jag skämdes som en hund.

Bussresan var helt ok men lite läskig då chauffören var ca 25 år och körde som en biltjuv. Barnen satt och sov hela resan men utan bilbarnstolar då det inte existerar här.
Kl 23.30 var vi framme vid bryggan där en liten öppen båt hämtade oss och körde rakt ut i Sydkinesiska sjön i 25 minuter. 

Väl framme vid ön var det lite vågor så vi fick hoppa i vattnet och vada in till stranden. Någon brygga fanns inte. Den resan som skulle ha tagit tre timmar hade istället tagit sex timmar. Nu vet vi i alla fall att om vi åker hit igen så åker vi på förmiddagen och tar med alla pass OCH Green card.

Morgonen därpå vaknade vi i vår lilla hydda på stranden och tittade ut på en riktig Robinsonstrand. Hyddan är byggd i trä med springor i golvet och tak av palmblad med bara en fläkt som svalkar lite. I badrummet fanns en dusch med bara kallvatten vilket faktiskt var det enda man behövde då det var så varmt. Runt sängen fanns ett myggnät så man kunde sova utan att bli myggbiten.





Dagarna på Sea Gypsy Village Resort var fantastiska med morgondopp i havet då vi var helt ensamma på stranden. Sofia kunde springa naken och båda barnen älskade att leka på stranden.

Precis utanför huset fanns några små lekställningar där alla öns barn lekte tillsammans.

Maten ingick i priset och var kanske det enda som inte var helt perfekt. Det är en engelsk familj som driver hotellet så maten präglades av vitt bröd och pommes frittes. En del mat var bra som den grillbuffé man serverar varje lördagskväll.  Barnen serveras mat tillsammans med alla andra barn kl 18 och de vuxna fick lite roligare mat kl 20 vilket var praktiskt då man kunde lägga barnen innan middagen.



Det finns inga vägar på ön utan bara några små stigar mellan de få små hotell och den lilla fiskebyn som finns på ön. Jonas och Kerstin gick en dag på upptäcktsfärd och hamnade i ett mangroveträsk innan de hittade hem igen.

Sista dagen åkte vi på snorkeltur till grannön. Själva snorklingen var inte så bra om man jämför med Röda Havet men det som var roligt var att Hugo kunde vara med ute i havet i säkert 20 minuter med eget cyklop och simfötter. Han har verkligen utvecklats vad gäller vattenvana sedan vi kom hit. Första dagarna i Singapore satt han med armpuffar i barnpoolen och lekte med plastbåtar. Nu simmar han i stora poolen om han har sitt cyklop på sig. Han simmar bara under vattnet och helst även med simfötterna på men nu kommer det inte dröja länge förrän han simmar på riktigt.

Hemresan gick betydligt smidigare och tog bara fyra timmar dörr till dörr.

Hit åker vi gärna tillbaka!

Att ha maid eller inte...?

Ämnet "att ha maid eller inte" är värt att nämna.

När vi först kom ner hit på vår "pre-visit" visade husagenten oss lägenheter där det stod att det var 3+1 rum och liknande. Jag frågade vad +1 betyder och fick till svar att där ska ju maiden bo. Eftersom det kändes väldigt avlägset att ha någon boende hemma hos oss då jag dessutom skulle vara hemmafru sa jag att några sådana lägenheter vill vi inte titta på.

Samma kväll var vi hembjudna till en svensk familj som visade sig bo på ett väldigt trevligt condo (där vi sen flyttade in). Hon började berätta för mig om alla anledningar till att man ska ha en maid och att jag inom en timme skulle ändra mig och visst vilja anställa en maid. Vi får väl se, sa jag.

Mycket riktigt, efter en timme hade jag ändrat mig. Argumenten för att anställa en maid är betydligt fler än att inte göra det. För det första är det fantastiskt lyxigt att för en gångs skull inte behöva sköta hushållet. Man får mer tid att faktiskt vara med barnen och få dem att trivas. En annan anledning är att det är många som i alla fall har sagt att de ska komma och hälsa på och en del stannar ganska länge. Istället för att då känna sig som husmor som bara står i köket så kan man faktiskt vara med sina gäster och umgås. Ytterligare ett argument är att man annars är helt låst till hemmet. Eftersom man inte har någon som kan vakta barnen missar man annars alla middagar och trevliga restauranger som finns.

Att vi dessutom har hittat en väldigt trevlig och duktig tjej som heter Jean är helt fantastiskt. Barnen får höra engelska hela dagarna och borde därför lära sig språket snabbare. Nu har vi varit här i en månad och barnen har inte träffat engelskspråkiga kompisar ännu men alla säger att det kommer gå fort när väl skolan börjar.

//Helena

Singapore Zoo

Besöker man Singapore med barn ska man absolut ta sig ut till Singapore Zoo som ligger i norra änden av landet dvs ca 25 minuter med taxi från oss.
Det är ett stort område och trots att vi var där i fem timmar hann vi bara se knappt hälften. Det kan delvis bero på att man går väldigt sakta då det är som att promenera i en bastu. Barnen fick sitta i en liten vagn med soltak och de var som två små kungligheter där de satt och tittade ut.

Förutom alla djur fanns det mycket vackert att titta på i form av växter och vattendrag.

Som tur var hade vi med oss badkläder då det fanns ett välplacerat litet badland i den bortre änden.

Hit åker vi gärna tillbaka tillsammans med de som behagar komma och hälsa på oss.

//Helena

Singapore - ett fantastiskt land

Nu har vi varit här i drygt två veckor och jag känner redan att jag börjar få lite grepp om landet.
Singapore är en ung nation som bara har varit självständig i drygt 45 år. Det var engelsmännen med Sir Stamford Raffles i spetsen som först började bygga upp landet som en viktig handelsstad 1819. Inom fem år hade populationen vuxit från 100 till 10 000 mest bestående av kineser, malajer och indier vilket fortfarande är de dominerande etniska grupperna i landet. Efter att Japan och Malaysia har varit med i leken under några år gjorde sig landet självständigt 1965. Idag lever landet på handel och drar till sig alla storföretag vilket gör att det finns en mycket stor grupp västerlänningar som är här på ett par års utlandstjänst.

Marina Bay Sands

Landet är en blandning av öst och väst och har allt från skyskrapor till gamla kolonialvillor från den brittiska tiden. Det råder religionsfrihet och den största religionen är buddismen (45%) följt av islam (15%), kristendom (15%), Taoism (9%) och Hinduism (4%). Åker man till Little India tror man att man är i Indien med vackra saris, kryddoft och billig shopping. I China Town har man plötsligt förflyttat sig till Kina med buddistiska tempel och drakar. I CBD (Central Business District) kunde man lika gärna vara i New York (fast det är nog renare här)... Skyskrapor och folkliv dygnet runt. Det finns så mycket att göra här att jag inte tror att ett år räcker för att se allt.

Det är minst dubbelt så dyrt att äga en bil här jämfört med i Sverige. Eftersom vi inte har bil här åker vi mycket taxi vilket å andra sidan är lika billigt som kommunal trafik i Sverige. Buss och tunnelbana är effektivt och billigt. De har förarlösa tåg och perronger med inglasade spår för att undvika olyckor.

Vad gäller priser är det lite rörigt att få grepp om. Det är lika varierande som landets befolkning. Med det menar jag att en vara kan vara billig i en affär och dyr i en annan beroende på i vilket kvarter man är i. Det gäller att inte falla för turistfällorna så hittar man mycket som är billigt och bra. Att åka taxi är som jag skrev väldigt billigt men om man råkar vara sju personer som vill åka taxi måste man beställa en stor taxi som då är fyra gånger så dyr. Inte så logiskt kan man ju tycka.

Maten! Det här ämnet kräver nästan en egen avhandling. ALLT är gott! Från det lilla wokstället på gatan där man äter för 10 kronor till lyxkorgar i city.

En del utflykter har hunnits med. Sentosa island har besökts tillsammans med precis lika nyinflyttade Bergströms. Till Sentosa tar man sig med tunnelbana eller taxi.

Sentosa

Sentosa är en blandning av resort och nöjespark där du kan hitta det allra mesta. Barnen gillar i alla fall de kritvita stränderna och Hugo och Jonas ska utforska Universal Studios i veckan.

Fredagen den 15:e juli åker vi till Sibu Island utanför Malaysia så i nästa blogginlägg får ni läsa om lärdomar och upplevelser kring den utflykten.


//Helena

Familjen tillsammans igen - nu börjar äventyret på riktigt

Äntligen kom vi iväg med huset tömt, väskorna packade och alla papper i ordning. Jag tror jag ska lägga till det här flyttprojektet på mitt CV under erfarenheter från projektledning. Man kan säga att vi har delat upp ansvarsområdena mellan mig och Jonas. Jag har ansvarat för hus, barn, skolor, packning etc. Jonas för pappersarbetet mot Singapores immigration och andra myndigheter som kräver hans signatur. Jag är numera degraderad till "medföljande", och är helt beroende av Jonas då jag är här på nåder på hans Employment Pass. Jag och barnen kommer få något som heter Dependent Pass vilket ju tydligt visar att vi förlitar oss på honom som familjeförsörjare. Jag klagar absolut inte då det är jag som kommer få vara hemma och ha tid att se mer av Singapore och få vara med barnen istället för att jobba. Det är bara en ny och ovan känsla att inte tjäna egna pengar.

Nu till en redogörelse av första två veckorna tillsammans i Singapore.

Vi flög med Finnairs nattflyg från Helsingfors förra onsdagen. Det var första gången jag flög Business och det kan jag absolut vänja mig vid. Stolarna kunde kunde göras om till sängar så barnen somnade några minuter efter take off och sov sedan i sina pyjamasar i 8 timmar. Själv sov jag tillräckligt för att snabbt komma in i den nya tidszonen. Farmor Kerstin var med på flyget men reste i ekonomiklass vilket inte var så bekvämt. Som tur var lyckades vi blidka en flygvärdinna så att Kerstin fick låna min plats några timmar. Tack vare att alla fick lite sömn på resan tog det bara någon dag så var alla ikapp.
När vi landade på Changi Airport i Singapore var jag så lättad att tårarna började rinna. Det var nog spänningen som släppte efter det senaste halvårets planerande. Jonas mötte på flygplatsen och alla grät igen...
Efter en halvtimmes taxiresa var vi framme och gick direkt ner till poolen. Barnen var superlyckliga över att få röra på sig och att få träffa pappa efter drygt tre veckor.

Redan på fredagen (midsommarafton) åkte Jonas, Hugo och jag till Ikea för att köpa resten av möblerna. Då vi bara ska bo här i ett år är Ikea det enklaste alternativet. Lite trist kanske men vi tycker ändå att vi lyckats få det mysigt och med lite asiatiska detaljer kommer det nog kännas lite mindre Småländskt Svenskt.
På lördagen var det mest bad i poolen och på kvällen kom Robert förbi på midsommarfirande.

Liten midsommarstång och öl från Ikea

Robert och hans fru Anna kommer från Sverige och flyttar hit i sommar med två barn. Jag har på olika sätt lyckats hitta några svenska familjer som flyttar hit i sommar. Det är ju roligt ffa för barnen att ha några att leka med i sommar då alla som redan bor här åker hem över sommaren. Visserligen är det fullt med barn i rätt ålder på vårt Condo(-minium).

Första två veckorna har vi hunnit vara på Zoo, Sentosa Island, Mustafa Shoppingcenter (ett kapitel för sig), fixa telefon och bankpapper och Dependent Pass. Dessutom en hel del inredningsdetaljer har inhandlats och idag kom till slut alla saker vi skeppade från Sverige.

Sammanfattningsvis kan man säga att livet här i Singapore är otroligt enkelt. Allt funkar (ofta bättre än i Sverige), alla är vänliga och pratar engelska, vi har hjälp med allt i hemmet av vår fantastiska maid som heter Jean, det är billigare och varmare (mycket varmare) och man kan åka tunnelbana till tropiska stränder... Det är svårslaget.

Tunnelbana i 30 minuter...

Då det börjar närma sig läggdags för barnen får jag gå in mer i detalj nästa gång.
//
Helena

...eller taxi i 15 minuter.