Luciatåg i skolan

Luciatåg på ISS

För att bibehålla det svenska språket och kulturen finns det en svensk skola som barn över sex år kan gå på varje fredagseftermiddag. Eftersom våra barn är för små för svenska skolan missar de allt traditionellt svenskt luciafirande som de större barnen får vara med om. Därför drog jag ihop 23 svenska barn och hade två luciatåg för de andra nationaliteterna på barnens skola (ISS). Det var så vackert så att lärarna grät. De större barnen var väldigt duktiga och kunde texterna som de hade lärt sig på svenska skolan.

Det är otroligt vad fort barnen glömmer sina svenska traditioner och man inte aktivt underhåller dem. Våra barn kom inte ihåg några texter från förra årets luciatåg på dagis. Även svenska barnvisor håller de på att glömma och sjunger nu istället "Twinkle, twinkle litte star, Humpty Dumty, Five litte monkeys".
Jag måste bli bättre på att sätta på svenska barnskivor och svenska filmer så de inte tappar sin egen kultur och sitt modersmål.

Tropisk tome

Traditionell tomte

Intensiv höst med resor och gäster

Nu har det gått två månader utan att vi har uppdaterat bloggen. Det kan bero på att det är vardag här precis som i Sverige om än innehållande lite andra saker än hemma. Vardag här de senaste två månaderna har inneburit antingen gäster från Sverige eller så har Jonas varit på tjänsteresor runt om i Asien.

Familjen Brinck på besök

Vi har haft familjen Brinck här, sen kom familjen Lundström och sen familjen Österby. Tack för att ni ville flyga hela vägen hit för att hälsa på! Det känns verkligen kul att få visa er Singapore eller bara hänga vid poolen tillsammans.

En del kvällar på coola barer har vi också hunnit med. New Asia Bar på 72:a våningen på Swiss Hotel är ett måste för alla som kommer hit. En Singapore Sling på Raffles Hotel står också alltid på listan.













Jonas har nu hunnit avverka jobbresor till: Bangkok, Bangalore, Manilla två resor, Brisbane, Ho Chi Minh, London och det på två månader och ca 4-5 dagar per resa. Med andra ord har vi inte haft många stunder med bara familjen samlade.

Sofia har lärt sig simma

Nu väntar sista veckan med bla julkonsert i skolan. På fredag åker vi till Koh Lant i Thailand i fyra dagar för att hälsa på familjen Österby och sen tillbaka till Singpore i två dagar innan vi åker till Bali över jul. Till nyår kommer vi tillbaka till Singapore och inväntar min storasyster m familj som ska vara här i 10 dagar. Det ska bli väldigt kul att träffas efter 6 månader. Barnen ser fram emot att träffa sina kusiner igen.

Vardag för mig innebär mycket träning (minst 5 timmar i veckan), fix med logistik kring barnen och en del Mahjong. Min nya hobby sen tre veckor är tennis. Jag är helt besatt och spelar flera gånger i veckan. Mest glad är jag för att ryggen nu är så bra att det går att träna.

Inför flytten till Shanghai håller jag på och letar upp någon bra och inte för dyr MBA-utbildning. Det lutar åt att jag får läsa på distans vilket kan vara praktiskt för att var mer flexibel med tider.

Någon direkt julstämning har inte infunnit sig ännu och  kommer troligtvis inte göra det. Vi har gjort lite halvhjärtade försök att skapa julstämning genom att baka pepparkakor (som blir sega på fem minuter i värmen), lyssna på julmusik och ställa fram några tomtar. Det blir inte riktigt samma sak utan mörkret, snön och kylan.

Nu hoppas vi att alla hemma i Sverige en riktigt härlig jul. Mycket snö, god mat och trevligt umgänge och framför allt all all får vara friska och glada önskar vi er där hemma.

Kramar från hela familjen!
/Helena

UN-day på skolan

I fredags var det stort firande av FN dagen på barnens skola. Skolan heter International school of Singapore (ISS) och är verkligen internationell. Studiemetoden är IB som finns över hela världen. Detta till skillnad från landsspecifika skolor som där undervisningen sker enligt tex amerikansk, engelsk eller tysk metod. IB bygger på att man som student arbetar med att själv ta reda på fakta inom olika områden som går igen i alla ämnen under en period.
På skolan finns ca 50 nationaliteter bland de drygt 600 eleverna. För att fira allas respektive länder och lyfta upp vikten av att lära sig om varandra firades UN day rejält.

Det var föräldrarna som ansvarade för innehållet som pågick en hel dag.
Flera veckor innan påbörjades planeringen och föräldrar från samma land gick ihop och bestämde ett tema man ville visa upp.
Varje land tilldelades ett rum på skolan. Sverige som i år är en av de största nationaliteterna på skolan med drygt trettio elever fick det största rummet. Det bestämdes att vi skulle ha Vasaloppet där.

Klockan 8 på morgonen var det "parade of nations" på skolgården. Först fick pre-school gå upp på scenen och visa upp sig i samlad tropp. Sofia höll fröken stadigt i handen och viftade lite med en svensk flagga. Sedan kom en nationalitet i taget upp på scenen och presenterade något väldigt kort som tex vad man är mest känd för, en kort dans eller liknande.

Det var nästan så man fick tårar i ögonen när alla svenska barn gick upp på scenen och i kör berättade om köttbullar, skidor och snö.

De svenska barnen hade av sina snälla föräldrar fått varsin nygjord gul pikétröja. På ryggen fanns en stor Sverigeflagga, på framsidan ett tre kronor-märke, och Sweden + hemstad, i vårt fall Bromma. På ena ärmen stod efternamnet och på andra ärmen var det en Singaporiansk flagga.

Efter paraden gick barnen tillbaka till sina respektive klassrum och skulle sen besöka fyra "länder" per klass. Logistiken bakom detta var enorm. Hugos klass fick besöka rummet där Kina, USA, Thailand och Holland höll till. Barnen fick varsitt pass att lämna in i "tullen" när de gick mellan länder. Där fick de en stämpel eller klistermärke som symboliserade landet.

De flesta länderna hade lite pyssel, någon som berättade om landet, avsmakning av mat etc. Det var grade 3-5 som besökte Sverigerummet och succén var enorm. Här fick de utlopp för all sin energi och det var skidtävling med skidbyxor, mössa och vantar, hemgjorda skidor och riktiga stavar.  Det var granar längs väggarna, snöbollar på golvet och snöflingor i luften. Vasaloppet hade varit snälla och skickat riktiga nummerlappar och affischer från loppet.
Först berättade en svenska mamma historien bakom Vasaloppet och sen var det tävling. Två lag tävlade mot varandra och två satt och hejade på. Efteråt serverades blåbärssoppa och alla fick (choklad-)medalj.

Till lunchen dukades det upp till buffé på ett långbord i en cirkel på skolgården. Alla länder fick en egen plats någorlunda rätt placerad på jordklotet. Dvs Europa på en rad och de skandinaviska länderna bredvid varandra.
De svenska föräldrarna bjöd på köttbullar, Jansons frestelse, laxsnittar, kanelbullar och lingondricka.

Eftersom vi bara är ett år i Singapore kommer detta vara "once in a lifetime" för både barnen och mig (Helena). Jonas hade riktig otur som var ute och reste den dagen.
Tänk vilken skillnad det är på ambitionsnivån in skolan i Sverige och här. Men det krävs nästan att en förälder har tid att fixa allt som rör skolan för att det ska funka.

Kramar!
/Helena

Shanghai

För tre veckor sedan var vi fyra dagar i Shanghai. Syftet var att bekanta oss med staden och besöka skolor och bostadsområden. Flytten dit går efter nästa sommar då vi har varit ett år i Singapore.
Flygresan mellan Singapore och Shanghai tar nästan 6 timmar och AZs policy är då att man får flyga business vilket våra små globetrotters alltså fick göra för andra gången i sina 3- och 5-åriga liv.
Flygresan gick i alla fall bra då Sofia somnade efter ett tag. När vi landade var klockan nästan 23 (samma tidszon som Singapore) och det var en väldigt trött och ledsen tjej som skrek hela taxiresan till hotellet.




Oriental Pearl Tower

 Vi bodde på Shangri-La i stadsdelen Pudong. Hotellet var otroligt fint och vi hade utsikt 180 grader från trettionde våningen bla över floden och det kända TV-tornet Oriental Pearl Tower (468 m högt). Åt andra hållet såg man bla World Financial Building (492 m högt). Till och med från trettionde våningen är det bara skyskrapor i horisonten så långt man ser åt alla håll. Det visar vilken otroligt stor stad Shanghai är. Under 90-talet byggdes det 10 000 nya skyskrapor bara i Pudong.
City är uppdelat i Puxi och Pudong som är de två största stadsdelarna som ligger på var sin sida om floden. Puxi är den äldre delen där det är en blandningen av byggnader. Från kinesiska låga hus till engelska kolonialbyggnader till skyskrapor om vartannat. Pudong å andra sidan är helt toppmodern med extremt välplanerade gator, gånggator placerade på pålar över vägarna och enbart höga skyskrapor. Mitt emellan går floden som är vältrafikerad och upplyst av färgranna turistbåtar på kvällarna. Det är väldigt annorlunda mot allt annat jag har sett och väldigt spännande att besöka. Frågan är vad vi kommer tycka om att bo där.

Vi hade onsdag till fredag fullbokade med skolbesök, sightseeing i privat bil med chaufför och guide som även visade oss skolorna och boenden. Sofia blev sjuk och fick följa med i bilen med 40 graders feber och var riktigt hängig. Trots detta gick allt relativt smidigt med två trötta och ett sjukt barn. Jag (Helena) ansvarade för att fokusera på rundvisningarna på skolorna och Jonas letade upp närmsta lekpark för att sysselsätta barnen under tiden.

Med obegränsat med kex, godis och chips går allt!











Efter de tre dagarna var vi helt säkra både på var vi vill bo och vilken skola vi ska välja vilket ju var det vi hade hoppas på att komma fram till.
Vi har valt en skola som heter SCIS och ligger i stadsdelen Kang Qiao ca 40 minuter sydöst om Pudong. Man kan tro att man då är i en förort men det är fortfarande inne i stan. Tack och lov är det området betydligt lugnare och med lägre hus omkring.
I Shanghai bor man i compounds till skillnad från i Singapore där man bor i condos. Ett compound är större med fler faciliteter och mer skyddat av murar runt området och med vakter som bevakar att inga tar sig in på området.

The Emeralds

Det compound som vi har valt heter Emeralds och är fantastiskt fint. Lite som ett amerikanskt villaområde där allt är extremt tillrättalagt och snyggt. På området finns ett clubhouse med bra restaurang, gym, tennisbanor, pool ute och inne, fotbollsplan och lekpark. Det är bara villor och townhouses inne på området vilket gör det till en liten oas i Shanghai.




En stor fördel är att SCIS ligger precis i anslutning med bara en grind emellan vilket gör att vi kommer slippa skolbuss och sparar 40 minuter på morgonen. Nu kommer vi kunna cykla på 5 minuter till skolan.
Skolan har bara 300 elever jämfört mot 700 på ISS i Singapore där barnen går nu. Det är ett amerikanskt skolsystem men barnen som går på skolan är till 1/3 asiater, 1/3 amerikaner och 1/3 européer.

Nyinköpt Milanfotbollsdräkt från Fake Market i Puxi

Vi hann med ett kort besök på en av de två fake markets som finns i Shanghai. Där kan man köpa många roliga saker till en liten peng om man lyckas pruta ordentligt.






En fördel med Shanghai är att man har fyra säsonger där vintern bara varar i ca 6 veckor då det är mellan 0 och 10 grader. Höst och vår är väldigt behagligt med ca 20-25 grader med avbrott för en otroligt varm sommar då det kan bli upp emot 40 grader varmt.






Hemresan var en ganska trist upplevelse pga att Sofia skrek nästan hela resan. Att då sitta i business är inte lika kul. Vi fick låsa in oss på toaletten med henne i omgångar för att hon inte skulle störa alla.

/Helena

Husdjur




Pythonorm som äter en katt

 
Ett kort inlägg för att visa vilka trevliga husdjur vi har... eller hade kanske är mer korrekt. Katten på bilden har tyvärr tappat livsgnistan efter det traumatiska mötet med Pythonormen.
Ormen å andra sidan lever säkert och mår bra. Tack och lov har de flyttat den till djungeln eller om det var till Zoo. Det råder delade meningar om det här på området.
Fotona togs för ca tre månader sedan inne på vårt område där vi går varje dag. Man tänker inte på att det kan finnas ormar men sanningen är den att det finns gott om både pythonormar och kobror. Både Black Spitting cobra och Kungskobra finns utöver alla de helt ofarliga trädormar som kan finnas.

Skolstart och vardagen börjar infinna sig

Sommaren
Nu har det gått nästan en månad sedan vi skrev något på bloggen. Det kanske visar att livet rullar på och det börjar likna en vardag även här.
Sommaren var lite annorlunda genom att det inte blev någon svensk sommar alls för oss. Nästan inga grillkvällar och inga bad från klippor eller liknande som man förknippar med sommar. Istället blev det nytt land och hem, nya vänner och en konstant tryckande värme och heltid hemma med barnen för min del.
Att komma in i landet och träffa trevliga människor är det som har varit enklast. Svårast har det varit för barnen att aklimatisera sig. Både till värmen, maten och nya vänner.



 Familjen Bergström och Ståltoft/Gustavsson

 Som tur är träffade vi snabbt några svenska familjer och en norsk familj som gjorde att sommaren var full av aktiviteter för barnen. Poolen var välbesökt ända fram till nu men börjar nu tappa lite av nyhetens behag. Hugo har blivit som en fisk i vattnet (om har har cyklop) och simmar under vattnet och gör kullerbyttor under ytan. Sen dyker han från kanten och hämtar saker på botten. Allt har kommit genom lek och inte genom några kurser. Att börja simma vanligt dvs med näsan ovanför vattenytan och ta riktiga simtag med armar och ben är nästa steg. Det viktigaste är att han faktiskt kan ta sig fram och upp till ytan om han hamnar i vattnet. Sofia är inte riktigt där ännu. Hon VÄGRAR att ha armpuffar på sig och borde därför bara vara i lilla poolen vilket inte är någon sport enligt henne. Hon kräver att man är med henne i stora poolen så att hon kan kasta sig handlöst i vattnet för att sen bli upplockad och lyft ur vattnet för ännu ett hopp.

Skolstart


Sofia i skoluniform. Hon vägrar ha flätor eller hårspänne.


Den 10/8 började Hugo i skolan i Kindergarden 2 (K2) på International School of Singapore (ISS).  Sofia började några dagar senare i Pre School på samma skola.

Första veckan åkte jag taxi in och lämnade barnen på skolan och hämtade dem sedan på eftermiddagen. Det gick inte alls bra ffa för Hugo. Han var helt förstörd och man fick bryta loss honom ut famnen och räcka över honom till hans nya fröken. Efter en dryg vecka började båda barnen att åka skolbuss in på morgonen vilket gick mycket bättre konstigt nog. Istället för en lång separation på morgonen blev det ganska hastigt då de precis hinner vakna 06.30, äta frukost och få på sig skoluniformerna och gå ut på gatan. Då står bussen där 07.15 och man lastar på dem. Det finns en busstant som hjälper barnen att spänna fast sig. Det är visserligen tårar även här med det går över på ett par minuter har vi lärt oss.



ISS


Sedan idag åker även Sofia skolbuss med Hugo hem eftersom hon började gå hela dagar på sitt dagis idag. Vi hade egentligen sagt att hon skulle sluta kl 12 första halvåret för att inte trötta ut henne med den nya miljön och språket. Det visade sig ganska snabbt att det går så bra för henne och att hon är pigg och glad under dagen så vi beslöt oss för att även hon får var där hela dagen. Det innebär att båda barnen nu kommer hem med skolbussen kl 15 varje dag.




Engelska

Det är en stor omställning ffa för Hugo. Dels är det nytt med att allt är på engelska och alla barn och fröknar är nya. Sen är det en riktig skola vilket innebär att man har riktiga lektioner med olika lärare i bla Mandarin, IT, musik, gympa. Trots en väldigt jobbig första vecka har det faktiskt gått över förväntan bra. Idag sa han direkt när han kom av bussen att "idag har jag varit glad hela dagen och inte gråtit alls" vilket ju var väldigt skönt att höra. Vi är helt säkra på att detta är bra för honom genom att han växer som människa och lär sig hantera nya och svåra situationer. Under första veckan var jag inte lika säker utan ifrågasatte om vi gjort rätt som tog honom ur sin trygga miljö och skakade om hela hans värlsbild. Nu med en del av facit i hand verkar det dock som att allt kommer gå bra. Engelskan kommer mycket sakta. Hugo har en kompis som kommer från Australien som han leker med nästan varje dag utanför huset. De bor precis bredvid oss och har även två tjejer på 1,5 och 4 år som Sofia leker en del med. Varje dag är det något litet ord han snappar upp eller ibland till och med vågar säga själv. Tex "play football?" eller "ride bicycle?" Till vår maid säger han varje dag "pancake please!!!" och sen självklart "thank you!" Även Sofia klarar språker galant men bryr sig mindre om om andra förstår vad hon säger. Hon pratar gärna på med sin svenska oavsett vad andra pratar med henne.

Lyxhustru

Idag är som sagt första dagen som jag verkligen har känt mig som lyxhustru. Barnen var i skolan och maiden sköter hemmet. Vad ska då jag göra???
Jag kan meddela att jag är inte ett dugg orolig för att jag inte kan få tiden att gå och dessutom göra något vettigt av den. Det verkar som att alla hemma har många synpunkter om vad jag egentligen ska göra.
Det JAG tänkter göra är detta:
När barnen åker kl 07.15 sitter jag och Jonas oftast och hinner prata till punkt för en gångs skull samtidigt som vi äter frukost. Sen åker Jonas senast 07.45 vilket är väldigt tidigt för att vara i Singapore. De flesta här kommer till jobbet efter 9 men stannar till 19. Det funkar inte för oss eftersom Jonas då aldrig skulle se barnen på vardagarna. Barnen går och lägger sig kl 19 för att orka upp nästa morgon.
Direkt efter att Jonas gått går jag ner till gymmet och/eller poolen. Det blir inga tunga långa pass men för att kunna hålla mig igång utan att förstöra ryggen försöker jag istället ta det väldigt lugnt när jag tränar men istället träna ofta. Målet är minst fem gånger i veckan och gärna mer.Än så länge har det gått bra med ryggen.
Efter träningen sätter jag mig vid datorn och mailar, ringer runt och fixar olika saker som rör barnen, vaccinationer, resor, reparationer, play-dates etc
Efter det hinner jag eventuellt åka in till stan och hämta/lämna/köpa/fixa saker.
Framöver kommer jag även gå på en del möten för att se om jag eventuellt kan jobba lite här nere. Det vore roligt att kunna göra det så mycket eller lite jag vill och hinner. Sen har SWEA (Swedish Women´s Educational Association) en hel del aktiviteter man kan vara med på. Det är allt ifrån utbildningar till kulturella utflykter till en del skoj också. Om två veckor ska jag på kafferep på svenska ambassadörens residens.
Eventuellt kommer jag sen börja läsa mandarin för att förbereda mig inför flytten till Shanghai. Där kan de tydligen ingen engelska så vill man ha något liv utanför exapat-livet måste man lära sig att kommunicera.

Jonas vardag får han skriva mer om själv men den består mest av att jobba. Under hösten kommer det vara en hel del resor. Han har redan varit i Thailand och Vietnam och ska till Filippinerna, Australien, Shanghai, Indien mm för att stötta de lokala marknadsbolagen. En del kvällar spelar han tennis eller squash med sin racketpartner Kenneth från Norge.

För övrigt är Josefin här just nu vilket är mysigt. Under hösten räknar vi med fullt hus under några veckor. Det ska bli väldigt roligt att få träffa alla som som kommer och hälsar på. Vi har det väldigt bra här men saknar självklart alla kära vänner, grannar och familj.

Kram på er!

//Helena

Sibu Island - Robinson på riktigt

För en vecka sedan var familjen på semester från fredag kväll till tisdag kväll på Sibu Island. Sibu är en av de öar som ligger närmast Singapore på Malaysias fina östkust.
Det var väldigt smidigt att ta sig dit med hotellets minibuss som hämtade oss och fyra andra inne i centrala Singapore. Vi skulle ha åkt kl 18 men kom iväg 45 minuter försenade pga att bussen anlände sent till den parkering vi skulle mötas på.
 
Vi väntade i ösregn och passade på att förundras över den totala brist på effektivitet som ibland möter en här. Jag sprang iväg för att köpa kaffe från ett café som låg bredvid parkeringen och trodde att det skulle ta max 5 minuter. Fem personer arbetade på det lilla cafét (typ Starbucks) och det var nästan inga andra gäster. Efter 15 minuter och två korrigeringar av resultatet hade dessa fem personer tillsammans lyckats få fram två kaffe och en te samt två muffins. Vad är det som är så svårt att organisera? Detta står i total kontrast till andra områden där effektiviteten är oöverträffad tex på MoM (Ministry of Manpower) där vi anmälde oss som nyanlända och fick våra Green card.

När vi kom iväg med minibussen var det fredagstrafik ut ur Singapore mot Malaysia. Många som arbetar i Singapore bor i Johor Bahru i Malaysia och pendlar varje dag genom tullen. Vid tullen måste man gå ut bussen och ta med passet för att visa i tullen. Problemet var bara att jag glömde mitt Green card i bussen så Jonas fick gå igenom före för att hämta det och komma tillbaka medan vi väntade i en kur. Sen visade det sig att barnens Green cards inte var med alls. Jag hade inte haft en tanke på att man ALLTID måste ha med sig hela familjens Green cards.
Med trötta barn fick jag ta en tur ner i källaren med en beväpnad vakt och långa korridorer och hissar. Efter att ha kontrollerat att vi verkligen inte var bovar så fick vi komma igenom 45 minuter senare. De fyra andra i bussen var väldigt snälla och sa att de mest tyckte synd om oss.
Efter Singapores tull åker man över en bro och går sen in i Malaysias tull. Det borde ju inte vara några problem ansåg alla i bussen eftersom vi hade passen med oss. Tyvärr visade det sig vara ännu värre här. Tulltjänstemannen var oerhört sur och trött på mig som trodde att jag kunde komma in i Malaysia utan barnens Green card. Efter mycket dividerande och en liten tår i ögat på mig tog han med oss in på ett litet rum och gick och pratade med sin Senior Officer. Efter 20 minuter hade vi fått en stämpel och en signatur av hans chef som godkände att vi kom in i Malaysia - för den här gången.
Då vi kom ut till bussen hade vi försenat resan med över en och en halv timme. Nu var inte alla lika glada på oss men höll god min i alla fall. Jag skämdes som en hund.

Bussresan var helt ok men lite läskig då chauffören var ca 25 år och körde som en biltjuv. Barnen satt och sov hela resan men utan bilbarnstolar då det inte existerar här.
Kl 23.30 var vi framme vid bryggan där en liten öppen båt hämtade oss och körde rakt ut i Sydkinesiska sjön i 25 minuter. 

Väl framme vid ön var det lite vågor så vi fick hoppa i vattnet och vada in till stranden. Någon brygga fanns inte. Den resan som skulle ha tagit tre timmar hade istället tagit sex timmar. Nu vet vi i alla fall att om vi åker hit igen så åker vi på förmiddagen och tar med alla pass OCH Green card.

Morgonen därpå vaknade vi i vår lilla hydda på stranden och tittade ut på en riktig Robinsonstrand. Hyddan är byggd i trä med springor i golvet och tak av palmblad med bara en fläkt som svalkar lite. I badrummet fanns en dusch med bara kallvatten vilket faktiskt var det enda man behövde då det var så varmt. Runt sängen fanns ett myggnät så man kunde sova utan att bli myggbiten.





Dagarna på Sea Gypsy Village Resort var fantastiska med morgondopp i havet då vi var helt ensamma på stranden. Sofia kunde springa naken och båda barnen älskade att leka på stranden.

Precis utanför huset fanns några små lekställningar där alla öns barn lekte tillsammans.

Maten ingick i priset och var kanske det enda som inte var helt perfekt. Det är en engelsk familj som driver hotellet så maten präglades av vitt bröd och pommes frittes. En del mat var bra som den grillbuffé man serverar varje lördagskväll.  Barnen serveras mat tillsammans med alla andra barn kl 18 och de vuxna fick lite roligare mat kl 20 vilket var praktiskt då man kunde lägga barnen innan middagen.



Det finns inga vägar på ön utan bara några små stigar mellan de få små hotell och den lilla fiskebyn som finns på ön. Jonas och Kerstin gick en dag på upptäcktsfärd och hamnade i ett mangroveträsk innan de hittade hem igen.

Sista dagen åkte vi på snorkeltur till grannön. Själva snorklingen var inte så bra om man jämför med Röda Havet men det som var roligt var att Hugo kunde vara med ute i havet i säkert 20 minuter med eget cyklop och simfötter. Han har verkligen utvecklats vad gäller vattenvana sedan vi kom hit. Första dagarna i Singapore satt han med armpuffar i barnpoolen och lekte med plastbåtar. Nu simmar han i stora poolen om han har sitt cyklop på sig. Han simmar bara under vattnet och helst även med simfötterna på men nu kommer det inte dröja länge förrän han simmar på riktigt.

Hemresan gick betydligt smidigare och tog bara fyra timmar dörr till dörr.

Hit åker vi gärna tillbaka!